– Våg, värme och vatten –
”Kom och upplev det sagolika vinterlandet i Kiruna, låt dig bländas av den gnistrande vårvintern i fjällen! Glöm bara inte att ta med extra varma underkläder så att ni inte fryser…” Jaja, Ni vet hur turistbroschyrerna såg ut på sextiotalet. Vore jag lagd åt lättja, lathet och enkla lösningar, skulle jag kunna gräva fram någon av dessa på sin tid fullt riktiga och objektiva skildringar av min hembygd, klippa ut några inspiranta passager och servera dem till Er, stackars ovetande läsare, som varande en rykande färsk rapport från fronten. Men ack och o och nej. Er korrespondent är en kritisk och samvetsgrann resurs som inte så lättvindigt godtar en dylik andrahandsuppgift, även om den förvisso helt överenstämmer med hans egen uppfattning om Kebnekaise och dess jungfruliga omgivningar. Nej, istället gjorde jag det enda rätta, nämligen packade min väska och drog från hemmets härd ut i den stora skrämmande omvärlden i akt och mening att delge hela min läsarkrets – både Hr. Ståhlfors och min fru – ännu en uppdaterad berättelse från de mörkblå skyarna över Tuolpagornis frysta skepnad i strålande vinterskrud.
Jahapp…
Hur bryskt har inte Verkligheten väckt mången drömmande poet, hur torftig ter sig inte sanningen när man synar den i vitögat, ja hur grymt är inte facit på tentamensalens anslagstavla?
Er korrespondent hör till den skara som kan vittna om att ett Lenticularismolns bästa sida är ovansidan och jag vill bara säga det, att i dessa tider är det skönt att ha minnen att falla tillbaka på. När minnet börjar svikta likt isen under en Volkswagen sista lägerhelgen, ja då vet jag inte vad vackert man kan skriva om barmarken, den tövåta banan och överhuvudtaget det vederstyggliga aprilvädret som härskade på lägret i år. Det var som inget annat läger jag upplevt. Man hade lera under skosulorna, vägen ut till bansystemet var fartbegränsad till 5 knop och vi fick oss även en kraftig regnskur till livs, levererad under en dag med stadig nordanvind… Det var liksom ingen måtta på växthuseffekten. Det fattades bara att våra finska gäster tillhandahöll björkris till vindskydden vid plattan. Som alltid var dock de aktiva i lägerledningen oförtröttliga och konstaterade muntert att ”det var lättplogat i år”.
Jo, just det, vi fög ju också.
Ovannämnda väder till trots, lyckades några tappra aviatörer erövra ett antal diamanter även i år, vi tror att den totala skörden var åtta stycken. Dessa togs vid tre tillfällen, nämligen a) första helgen; b) onsdagen vecka två och c) sista lägerdagen, då undertecknad a) ännu inte anlänt; b) satt i flygledningen och c) hade åkt hem. Men inte är jag bitter.
Aktiviteten var det heller inget fel på, det blev 342 segelflygtimmar fördelade på 308 starter, vilket får anses mycket bra eftersom lägret gästades av endast tjugotalet segelkärror.
Låt oss heller inte glömma att årets läger gästades av den mest långväga gästen någonsin, nämligen Karen Lorensen från Adelaide som lämnade sitt hemlands magra segelflygutbud för att komma till världens flygmetropol nummer ett och uppleva Riktigt Segelflyg. Jodå, jag tyckte nog att det var så hon sade. Eller menade iallafall. Tror jag.
Hon var heller inte ensam flyttfågel på lägret. En av våra gäster från Joensuu, Finland blev så betagen eller vad han blev, av den svenska fjällvärlden att han ansåg ett besök i Kaitumjaur – c:a 25 km SV om Pirtti – vara av nöden. I vilket fall som helst fann han inte Kaitum så paradisiskt att en övernattning verkade lockande och han hämtades senare av ett bogserplan och drogs hem till lägret igen. Ibland är det bra med snöfattiga vintrar, med normalt snötäcke hade det inte varit möjligt att landa och starta med motorplan på platsen. Lägerledningen fick senare mycket beröm av trafikledningen i Kiruna för en väl genomförd undsättning av den vilsekomne och ’insatsstyrkan’ belönades av Joensuu med en mycket välsmakande trerättersmiddag i Nikkaluokta. Så god faktiskt, att man nu börjar fundera på om det inte borde höra till kutymen att någon klubb varje år utelandar någonstans och behöver hämtas.
Nåiallafall, nu är lägret förbi. Ta det nu lungt i sommar, flyg långsamt och lågt och luta inte för mycket i svängarna.
Johan Nordin